GRUPP 3

 

 

Förvandling av dressyrbetyg till testvärde

233.  I denna grupp erfordras ej särskilt prov som underlag för värdering enligt testtabellen. Man utnyttjar de värderingar dressyrledaren gjort när respektive hunds dressyr avslutats. Dressyrledarens värderingar utmynnar i lämplighetsbetyg för den tjänst vartill hunden är dresserad. Lämplighetsbetyget är valt ur en 10-gradig skala och kan därför inte utan vidare nyttjas som testvärde – testvärdesskalan har endast sex grader – utan måste först omvandlas efter ett system som icke förändrar betygets värde utan endast uttrycker det med andra storheten. Systemet finns i tabell XIV.

Observeras bör att tabell XIV skiljer de olika hundtjänsterna i två grupper som skall representera mer eller mindre kvalificerad dressyr. Lämplighetsbetyget får något lägre testvärde för hundar tillhörande den mindre kvalificerade gruppen. Vilka tjänstekategorier som idag räknas till den ena eller andra gruppen framgår av tabellen. Erfarenheter som görs i framtiden kan komma att ompröva omprövning av denna fördelning. Man tänker då närmast på räddningshunden (sökhunden). Denna hund är nu placerad i den mindre kvalificerade gruppen. Det är högst osäkert om detta är rätt. För eventuellt nytillkommande tjänster får beslut fattas om till vilken grupp enligt tabell XIV tjänsten skall hänföras.

 

234.  Det har uttryckts tvivelsmål om nyttan av att belasta testmetoden med denna grupp. Tvivelsmålen baseras på det förhållande att det är inlärda beteenden som värderats med lämplighetsbetyget, och att inlärda beteende inte är nedärvda (inte nedärves). Man skall komma ihåg, att de inlärda beteendena har byggts upp på nedärvda anlag och att uppbyggnadsarbetet har varit beroende på respektive anlags storlek och kvalitet.

Därtill kommer lämplighetsbetyget – omsatt i testvärde – är den enda sifferfaktor man har som grund för en jämförelse mellan den prognos som ställts för varje i grupp 1 och 2 testad hund och det verkliga resultatet (utfallet). Man kan med andra ord inte verifiera testmetodens tillförlitlighet från en tid till en annan utan då och då sammanställa en mängd resultat från grupp 1 och 2 och jämföra dem med samma hundar i grupp 3. För att kunna göra jämförelsen måste de faktorer som jämföres ha samma identitet, vara testvärden. Hu jämförelsen görs och annan samband därmed behandlas utförligare i annat sammanhang. (Jfr även mom. 182 – 183.)

 

GRUPP 4

Exteriör

235.  Lämnas tills vidare!

 

GRUPP 5

Fysisk sundhet

257.  En hund kan ha hur goda sinnen som helst och vara väl rustad mentalt sett och ändå inte vara godtagbar som tjänstehund därför att den brister i livskraft eller har hämmande sjukdom(-ar) eller defekt(-er). Man har i den militära (motsvarnde) tjänsten mycket liten nytta av en mentalt fullgod och kroppsligt skön hund om den ofta, och i långa perioder, är sjukskriven eller utnyttjandet försvåras av grava kroppsdefekter. Det finns inga reträttplatser för svårt handikappade hundar i den militära tjänsten.

Kroppslig sundhet är en mycket viktig faktor i bedömningen av föräldradjurens avelsvärde. Sundhet är i detta fallet en sammanfattande beteckning för fysik vitalitet och hälsa. Det är dessa två grupper som skall bedömas i testgrupp 5.

 

258.  Huvudvikten är lagd på begreppet vitalitet. Den enklaste definitionen på detta ord torde vara livskraft/livslust. Den definitionen täcker såväl den andliga som den fysiska spänstigheten, kraften och lusten. I grupp 5 förenklas definitionen till att avse huvudsakligast den fysiska delen (kanske ord som vigör vore lämpligare än vitalitet) och avser då kraft, spänst, friskhet, motståndskraft mot fysiska påfrestningar och sjukdomar av olika slag.

 

Prov

259.  Bedömningen kan inte göras vid speciella härför anordnade prov vid ett tillfälle. Det måste göras med ledning av uppgifter från person som haft tillfälle att studera aktuell hund under längre tid (som regel dressyrtiden) och som varit medveten om denna skyldighet att senare lämna denna uppgift till den som skall bearbeta inkomna uppgifter till ett värde enligt tabell XVI. Naturlig uppgiftslämnare om hunden visat kraft, spänst, energi, tålighet och oömhet är dressyrledaren, som väl känner sina hundar. Uppgifter om sjukdomar, defekter o d får man från veterinära uppgifterna om hunden, vilka inkommer till hundavdelningen på skilda sätt och bokförs där.

 

260.  Sammanställning av inkomna uppgifter görs vid hundavdelningen eller av person som därtill utsetts av chefen för hundavdelningen. Själva värderingen görs av chefen för hundavdelningen, testledaren eller särskilt utsedd person, som har särskilda kvalifikationer för arbetet.

Inkomna uppgifter läggs på hög och behandlas slutgiltigt först då vidare uppgifter inte inväntas. Denna tidpunkt sammanfaller i regel med hundens utryckning från HS eller efter genomförd dressyr. I regel är hunden då omkring två år gammal. För värdering av hund, som av en eller annan anledning avförts innan dressyren avslutats, används de uppgifter som hunnit inkomma – om de kan anses vara tillräckliga för ett bedömande. Strävan skall vara att få så många hundar som möjligt helt bedömda senast under det år hundarna fyller två år.

 

Bedömning

261.  Bedömningen avser nu de sammanställda uppgifternas troliga inverkan dels på hundens framtida tjänstbarhet, dels på föräldrarnas avelsvärde. Vilken värdesiffra hunden skall åsättas enligt tabell XVI fastställes genom att bedömaren jämför på föreliggande uppgifter grundande beskrivningar av hundens vitalitet och hälsotillstånd med testtabellens alternativa texter. Vilka fel, som skall anses vara mycket väsentliga eller mindre väsentliga, avgörs av vid tiden rådande uppfattning därom. Den allmänna uppfattningen skall vara grundad på veterinärmedicinsk kunskap, yrkesmännens kunskap och praktiska erfarenheter samt på ärftlighetsforskarens åsikter, i den mån sådana är kända.

Givetvis skall man inte ta alla sjukdomstillfällen och alla skavanker i bedömningen. Materialet måste sovras efter dess allmänna betydelse för hundens framtida användning och för rasens (stammens) utveckling. Denna mening innebär att det är först och främst ärftligt betingande sjukdomar (defekter) av icke säker ärftlig natur som kan bedömas väsentligt påverka hundens användning.

Som exempel på det första kan nämnas acetablumdysplasi och på det andra visst slag av hjärtfel (ärftlig disposition osäker) eller furunkulos (troligen ärftlig men ej tillräckligt utrett) son nästan alltid medför stor sjukskrivningsfrekvens under hela livstiden. Sjukdomar (defekter), som visserligen så länge de bestå utgör ett väsentligt handikapp, men på veterinärmedicinsk väg relativt lätt kan botas med bestående verkan och som inte är allmänt förekommande inom rasen, betraktas inte som viktiga.

Till ledning och hjälp vid sovringsarbete finns i bilaga 8, förtecknade vissa sjukdomar (defekter) med förslag till hur pass väsentliga de skall vara ur testsynpunkt. I vissa fall finns mer än ett förslag för samma åkomma vilket skall tolkas så att felet kan förekomma i olika svårighetsgrader och sålunda bör föranleda större eller mindre inverkan på värderingen. Felförteckningen torde inte vara komplett men upptar de erfarenhetsmässigt sett vanligaste sjukdomarna som f n inverkar på tjänstedugligheten.

Slutomdömet enligt tabell XVI formuleras med uttryck som beskriver hunden fysik som mer eller mindre god eller dålig. Till bedömning enligt tabellen hänförs även någon enstaka defekt, t e kryptorkism, därför att den hör mera hemma där än i någon annan tabell. Kryptorkism som sådan har ju ingen betydelse för tjänstbarheten men är katastrofal för rasen ur avelssynpunkt.

 

Protokollföring

262.  Som antytts i mom. 259 samlas alla uppgifter under dressyrtiden (motsv.) om varje hunds vitalitet och hälsa till hundavdelningen. Rapportmedel kan vara särskilda yttranden, dressyrkort, hundbesiktningsintyg och sjukbesked. Vid hundavdelningen införs uppgifterna allt eftersom de inkommer på vederbörligt registerkort, Vid av chefen för hundavdelningen bestämd tidpunkt sammanställs alla uppgifter, som gäller samma hund, och sammanställningen överlämnas till chefen för hundavdelningen för vidare åtgärd. Vid behov och om så är möjligt införskaffas kompletterande uppgifter.

Bild 26a – Röntgenbild utvisande korrekt höftled

Bild 26b – Röntgenbild utvisande defekt höftled (acetabutumdysplaci)

 

GRUPP 6

Slutvärde för enskild hund

263.  Slutvärdet är en matematisk funktion av redan fastställda gruppvärden. Slutvärdet uträknas när alla gruppresultat, som kan komma ifråga är tillgängliga. Med all kraft skall eftersträvas  fullständigt test av alla aktuella hundar och då i synnerhet stamhundar av egen uppfödning. Omständigheterna kan dock göra att detta inte alltid är möjligt. Sådan omständighet kan vara te sjukdom, dödsfall eller annat som gör att viss hund inte är åtkomlig för fullständig test.

 

264.  Uträkning av slutvärdet sker vid hundavdelningen. Koncentrerat beskrivet tillgår arbetet så att varje grupps resultat (delvärdena IX, XIII, XIV, XV, XVI) multipliceras med respektive gruppkoefficient och produkterna adderas, positiva för sig och negativa för sig. Den mindre summan subtraheras från den större. Resten, med den större summans tecken, divideras med gruppkoefficientsumman (10). Den erhållna kvoten jämföres med tabellen XVII:s kvotkolumn varvid rätt slutvärdestal erhålles.

 

265.  Om någon hund ej blivit prövad i alla fem testgrupperna skall slutvärde ändock uträknas med ledning av gruppresultat som finns. Denna uträkning sker som sagts i mom. 264 med den skillnaden att resten divideras med koefficientsumman för de bedömda grupperna och inte med hela koefficientsumman. Förfaringssättet kan medföra, att hundar med övervägande positiva värden i bedömda grupper för sitt värde något förskjutet uppåt och hundar med övervägande negativa värden sitt värde förskjutet nedåt. Det blir dock i få fall som någon hund av denna anledning passerar gränsen mellan två slutvärden. Skulle man i stället ha begagnat hela koefficientsumman som divisor hade resultatet blivit att positiva värden pressats nedåt och negativa uppåt., vilket anses vara sämre.

Ett speciellt fall utgör hundar som endast blivit testade i grupp 1. Sådan hund skall inte medtagas vid beräkning av kullvärdestal (särskilt kapitel). Det skall dock tillhöra de absoluta undantagen att någon hund bara testas i en grupp. Även hundar som kasseras efter grupp 1 kan bli prövade ytterligare i åtminstone grupp 2 och 4 utan nämnvärd tidsförlust.

 

Bedömning med ledning av slutvärde och delvärden

266.  Efter det att en hund har blivit fullständigt grunddresserad skall dess framtida användning bedömas och avgöras. Slutvärdet klassificerar hundens allmänna lämplighet för militär (motsvarande) tjänst och kvaliteten som representant för sin ras. Mer än slutvärdet avgör delvärdena i vilken tjänst och på vilken formation (motsv.) hunden skall placeras. Det är på inget sätt ovanligt att en viss egenskap (grad av egenskap) utesluter hunden från visst användningsområde, trots att den allmänt sett är bra. Den speciella lämpligheten måste granskas trots att hunden, redan efter prövning i grupp 1 och 2, placerats på viss dressyrlinje på grund av bedömd särskild lämplighet för den sortens dressyr.  Då gjordes lämplighetsbedömningen på grundval av en ganska begränsad kunskap om hundens egenskaper. Nu skall kontrolleras om hunden höll vad den lovade och om något nytt kommit i dagen under dressyrens gång – utan att tidigare ha föranlett åtgärd – som motiverar särskilt hänsynstagande vid hundens placering. Föreskrifter för hundarnas tjänstgöringsplacering faller inte inom ramen för denna instruktion. Den pekar bara ut var behövliga uppgifter om hundarna finns att få. Den för hundarnas placering vet hur stort det aktuella behovet är av hundar för skilda tjänster och hur behovet är fördelat. Denna kunskap, kompletterad med kunskapen om varje individuell hund, bör resultera i att rätt hund kommer på rätt plats.

 

Protokollföring

267.  Uträknat slutvärde införes vid hundavdelningen på samtliga därför avsedda registerkort.

 

Värdering av hel kull – Kullvärde

268.  I testgrupperna 1 – 6 har instruktionen sysslat med individuella värden och med huvudsaklig inriktning på att fastställa individens lämplighet för dressyr och tjänst. Det är dock inte testets väsentligaste uppgift. Genom att sammanställa och bearbeta informationen kullvis får man möjlighet att bedöma kollektivet och detta måste anses vara mer angeläget. En sådan bedömning av avkomman är den enda väg att något så när tillförlitliga vägen att värdera föräldradjurens betydelse, och det kan inte undvaras i en målinriktad avelsverksamhet. Föräldrarnas avelsvärde måste anses vara direkt proportionellt mot det genomsnittliga värdet på samlad avkomma. Enstaka mycket goda eller mycket dåliga hundar kan på inget sätt anses vara pålitliga värdemätare.

 

Kullvärdets konstruktion

269.  Med ledning av så många uppgifter som möjligt om varje hund i en och samma kull skall kullen åsättas ett kullvärde (k-värde). Huvudsakligast görs detta genom att addera slutvärden för samtliga bedömda kullsyskon och dividera summan med antalet medräknade hundar. Kvote representerar kullens medelvärde. Resultatet jämförs med uppgifterna i kolumnen för slutvärdeskvot i komplement till kod- och värdestabeller för L-test (bilaga 2). Det k-värdetal, som svara mot kvottalet, kan justeras uppåt eller nedåt under vissa förutsättningar som t e kännedom om för hela kullen gemensamma posetiva eller negativa faktorer, vilka av någon anledning inte kommit att påverka slutvärdet. Normalt skall dock medelslutvärdet för kullen vara till fylles för bestämning av k-värde, men möjligheten till en slutlig justering av värdetal skall stå öppen eftersom det är omöjligt att i förväg förutse allt som kan komma i dagen under en hunds första två levnadsår. Justerat värde understrykes och bör motiveras.

 

270.  Kullvärdet beräknas bara för kullar som innehåller minst tre bedömda hundar. Hund, som endast blivit bedömd i grupp, får i detta sammanhang inte räknas som bedömd.

 

Bokföring

271.  Alla under testen framkomna värdetal skall bokföras på hundavdelningens registerkort, efter hand som de inkommer. På ett av korten, kullkortet, finns på baksidan plats för anteckning om nummer och namn på alla i kullen ingående hundar samt alla dessa hundars testresultat. Detta kort är därför särskilt lämpat för medelvärdesberäkningar, särskilt medelslutvärde men även kull medelvärden för de skilda egenskaperna. Uträknade medelvärden införes på kullkortets framsida enligt där befintliga rubriker.

 

272.  Kullens olika medelvärden kommer till stor nytta då avelsresultatet skall studeras mera ingående. K-värdet säger ju mycket om kullens värde som helhet betraktat, men det räcker inte till för att ge en nyanserad bild. Samma k-värde kan åstadkommas av olika egenskapskombinationer och grader av egenskaper. Ett noggrant studium av egenskapernas medelvärden ger pålitliga anvisningar om i vilken riktning – positiv eller negativ – de olika egenskaperna tenderar inom stammen (rasen). Riktigt bra framträder dock inte detta förrän man sammanställer medelvärdena för många kullar med tidsmässig anknytning. Medelvärdesbilden av viss(-a) egenskap(-er) kan ge anledning till viss justering av k-värdet (mom.269) och vidtagande av särskilda åtgärder.

 

Värdering av föräldradjuren.  Avelsvärde

273.  Avelsvärdet är ett individuellt värde som åsätts en fader och/eller en moder. Värdet baseras huvudsakligen på fastställda kullvärden, men även faktorer, som bara berör den ena av föräldrarna till en kull, kan inverka på avelsvärdet för den förälder det gäller – bristande parningsvillighet till exempel. Uppgift om denna och liknande förhållanden söks på rullkortets framsida.

 

274.  Avelsvärdet fastställs med ledning av tabelltexten i bilaga 2 under rubriken avelsvärde. Avelsvärdet för en och samma hund kan förändras från år till år eftersom flera avkommor blir bedömda och nya kullvärden fastställda. Avelsvärdets tillförlitlighet och betydelse växer i takt med antalet kullar varpå värdet bestämts. Av den anledningen skall vid värdets bokföring noga anges inte bara årtalet när det fastställdes utan även antal kullar som ligger till grund för det aktuella värdet (se exempel i bilagan).

 

275. Så snart avelsvärdet bestämts för viss hund skall beslut fattas om dess fortsatta avelsverksamhet. Beslutet blir svårare att fatta ju färre kullar som har inverkan på värderingen. Generellt bör gälla att hund med lägre avelsvärde än +1 skall avföras som avelshund. Det kan dock under vissa omständigheter vara motiverat att låta hund som värderats enligt -1a eller -2a göra ytterligare ett försök, men då med partner som kan anses genetiskt (härstammässigt) väl skild från föregående partner.

 

276. Avelsvärdet för föräldrarna till avelsvärderad hund bör påverkas positivt eller negativt av avkommans värde. Detta är synnerligen viktigt i de fall där såväl avkomma som föräldrar är samtidigt aktiva avelsdjur. Några regler för denna påverkan fastställes inte utan åtgärden bör ske som en justering av på vanligt sätt framräknat värde, grundad på avelsbedömarens egen erfarenhet och uppfattning. Värdet blir alltså i detta sammanhang ett tilläggsvärde utanför i bilaga 2 upptagna värden.

 

277.  Vid HS bör eftersträvas att, så långt som möjligt det går med ledning av åtkomliga uppgifter, avelsvärdera utanför HS verksamma avelshundar. En sådan värdering får inte ges offentlighet utan ägaren skriftliga tillstånd. Värderingen är endast avsedd att underlätta för HS att vid behov använda andra hundar än egna i avelsarbetet.

 

Statestikarbete på grundval av testresultat

278.  L-testens uppgift i samband med statestikarbeten är, enkelt uttryckt, att anskaffa och förarbeta data lämpliga för vidare statistisk bearbetning. Här avses sådan statistisk bearbetning som skall ge underlag för avelsbedömningar på lång sikt, fastställande av avelsprinciper, uttalanden i avelsfrågor, ställningstaganden i olika frågor rörande hundars anskaffning, prövning, värdering och användning mm. (Jfr mom. 182 och 234.)

Instruktionen har inte gett några anvisningar för hur detta statestikarbete skall bedrivas – annat än antydningsvis – och det har heller inte varit meningen. Statestikarbete kan bedrivas på många olika sätt. Utformning och utförande är alltid beroende av aktuella frågeställningar av mycket skiftande slag.

 

279.  Visst slag av statistik skall rutinmässigt och årligen bearbetas vid HS hundavdelning och då lämpligast i samband med dressyr- och avelsrapporter färdigställs för året. Här avses sådan statistik som är oundgänglig för att kunna göra erforderliga behovsberäkningar så tillförlitliga som möjligt. Årliga totala behovet av dresserade hundar är summan av remonteringsbehovet, nyuppsättningsbehov och reserver. Den del av totala behovet, som beräknas icke kunna fyllas genom inköp på öppna marknaden, måste fyllas med egen produktion. Den egna produktionen måste ske två år före det år behovet avser.

Grundfrågan blir: Hur stort kan man beräkna att medelvärdet på uppbördstagna kullar blir med hänsyn till detta, hur många valpkullar behöver man för att fylla hundbehovet om två år? Svaret skall ges av de under en följd av år bokförda uppgifterna om faktiska medelkullstorlekar. Av erfarenhet vet man att verkningsgraden i avelsverksamheten aldrig kan bli 100%. Uttagna avelstikar faller bort av en eller annan anledning före aveln, betäckta tikar blir ej dräktiga, valpar dör efter uppbördstagande men före dressyråldern, valpar och unghundar kasseras av skilda orsaker före dressyr. Alla dessa ofrånkomliga bortfall gör att produktionens olika led måste beräknas med hänsyn härtill. Enda hållbara beräkningsgrunder är kontinuerligt förda anteckningar från faktiska förhållanden. Man behöver inte befara språngvisa förändringar av beräkningsgrunderna – annat än i sådana särfall som omfattar epizootier (epidemi hus djur) eller motsvarande – men därmed kan man, med kontinuerlig statistik, upptäcka tendensiösa svängningar av beräknade utfall och vid behov besvara dem med lämpliga åtgärder. Vettigt upplagt och planmässigt genomfört statestikarbete är avelsplanerarens viktigaste komplement till egna kunskaper

 

 

 

 

                           Tillbaka

 

 

 

Copyright Patrik Och Ingela © 2008